upp | usaresan.com

Efter att i 2 dagars tid ha byggt på smaken av busstolssäte i ändan är vi äntligen framme i Minneapolis. Idag har vi haft heldags shopping på Nordamerikas tredje största köpcenter, Mall of America. Många, många tusenlappar fattigare och många, många Converseskor rikare kryper vi nu i sängs.

Just det: vi har även varit på grillfest hos brandstation 1 här i staden. Fick åka stegbil och äta traditionell amerikansk äppelpaj.

Just det igen: De råder tornadovarning då en tornado är på väg i den riktning vi är. Så just nu blåser, regnar och blixtrar det som rena rama skräckfilmen ute. Ingen idé att känna oro då brandmännen på station 1 lovat att skicka ut 2 brandmän att hjälpa oss om något skulle hända. Sen sover vi 2 och 2 i en- och tjugosängar så vi kan hålla om varandra om vi skulle känna oss rädda.

Blixtrar och dunder, magiska under! /Agda med M

upp | usaresan.com

Nu kommer en lååång sammanfattning från vår visit i Great Falls:

Tisdag
Ett lavinraset, en natt på Motel 6, ett landsbytte, en resan hela vägen till Great Falls och vi var framme. Sovandet ägde rum i en gymnastiksal med tillgång till gym och duschar med varmt H2O. USA känns lite mer olikt Sverige än vad Canada gjorde. Allt är verkligen MYCKET större här. Bilarna är groteska åt alla håll, läskglasen är på 1 och en halv liter, människorna har ett dubbelt så högt cm antal runt midjan och all mat är mer eller mindre söndersockrad.

Onsdag natt
På nätterna delades vi in i grupper 3 och 3. En kväll var fick man åka med sin grupp till en av de 4 brandstationer som fanns där. Vi skulle få jobba jour vilket innebar att få åka med brandmännen ut på de larm som kom in under natten.

En kväll fick bland flera grupper jag, Emelie och Samuel åka ut. Vi 3 hamnade på station 1. Under natten fick vi åka på sammanlagt 4 larm. Alla larm var sjukvårdslarm där vi fick åka på bland annat en misstänkt överdos, misstänkt missfall och en tant som trillat ur sängen och brutit låret. En mycket spännande och lärorik natt på det som i framtiden kanske kommer att bli vardag för många av oss.

Torsdag
Vi for iväg till en övningsstation för brandmän. Vi fick tävla om att sätta på oss larmställ och luftpaket med mask och få allt att fungera på tid. Vissa lyckades göra allt detta på under 1 minut. Sen fick vi springa en hinderbana 2 och 2 där man skulle banka en järnklump med slägga, lyfta och klättar på stege, koppla och rulla slang från brandpost, spruta vatten och dra en 90 kg tung docka ca. 50 meter. Allt detta på tid! Mycket skrik, svett, skratt och vattenkrig denna dag.

Fredag
I fredags fick vi vara med om kanske det coolaste vi någonsin kommer få uppleva. Först åkte vi till flygplatsen och fick titta på deras brandstation och testa deras brandbilar. Dem kunde spruta vatten ca 80 meter med maxtryck från vattenkanonerna på taken, samtidigt som de körde. Sen fick vi hälsa på på U.S. Air Force. Där fick vi testa en fallskärmssimulator och titta på stridsflygplanen. Bland annat F15!

Och nu ska jag komma till det där superhypermegacoola jag skrev om… Vi fick vara med och se på när dem testade en jetmotor!!! HUR BALLT SOM HELST! Man satte först på sig öronproppar sen speciella hörselskydd. Sen öppnade en militär en tjock ståldörr och ytterligare en tjock ståldörr och sen fick vi ställa oss i en stort plåtlokal längs ena väggen. Ut från ena sidan av lokalen satt det fast en stor jetmotor i en megaställning. Vi blev förvarnade att inte under inga omständigheter flytta oss från väggen. För om vi gick fram så lite som 2-3 steg kunde vi sugas in i jetmotorn och strimlas ihjäl. När alla stod reda så satte dem igång motorn. Kläderna blåste runt på kroppen, man kunde inget höra förutom ett högt mullrande och ur jetmotorn kom ett flera meter långt eldrör. Många hakor tappades denna dag och jag tror ingen av oss ens om vi skulle drabbas av demens kommer att glömma vad som hände på U.S. Air Force den 27 april 2012!

Lördag
Idag var vi på station 4 och fick leka med kemdräkter. Vi fick även leka professorer i kemi och skruva ihop en kemläcka.

På kvällen hade vi Sverigeafton med certifikatutdelning.

upp | usaresan.com

[Onsdag 25 April]





Hej!

Nu är vi framme i Great Falls och är indelade i 4 olika grupper, min grupp började med att åka till ett övningsområde för brandmän och skulle öva på ”Fire Fighter 101” riktigt jobbigt var det att springa med all utrustning i värmen. Jag tror halva gruppen fick en härligt röd solbränna, utom Jessica som fick åka till sjukan med sitt finger, men hon kom tillbaka glad ändå. Vi fick även klättra på brandstegen, det ville även vår busschaufför pröva på, riktigt snäll en är han som skjutsade oss fram och tillbaka från köpcentret idag.

//Nathalie


Klasserna delades upp i 4 grupper med 9 torpshammarsbor i varje grupp. Varje dag åkte man ut med sin grupp till dagens aktivitet. Vi har 4 dagar här alltså 4 olika aktiviteter som vi besöker med ett rullande schema. Denna dag var jag och min grupp, grupp D, på station 1. Vi tränade rappellering genom ett tjockt rör från brandstationens övre våning ner till garaget. Där spände vi fast en 80 kilos docka dem kallade ”Dummy” på en halvryggsele/bår och sen firade vi upp dockan och oss själva igen. Många nya knopar och selar och vädret var soligt och varmt som en svensk sommardag när den är på topp. Efter dagens slut gick vi till köpcentret som ligger ca 25 minuters promenad från gymnastikhallen. Där sprang majoriteten av dem med kvinnligt kön från klassen in på Victoria’s Secret medan resten for runt kors och tvärs. Förutom de stackars manliga krakar som har flickvänner och blev meddragna in på underklädesbutiken ändå.

upp | usaresan.com

[Söndag/Måndag 22-23 April 04.27]





Hejsan päron och polare!

Bussen står stilla som en stillastående sten. Detta på grund av ett stort parti snö som lossnat från en klippa och rasat ner på vägen vi ska åka över. Tur att de övre makterna är med oss denna dag och gjorde så att vi inte kom 20 sekunder tidigare. Då hade nog bussen varit snötäckt nu. Inte nog med det så har Robert ”Geten” Söderqvist glömt sitt pass på campen i Mc Queen Lake. Så det är några som försöker köra ikapp oss på ca 2 timmars åkande för att lämna passet till dess slarviga ägare.

Vi sitter alltså på bussen på väg till USA. Idag skulle vi åka buss i 10 timmar. Men de timmarna lär få sällskap av några extra timmar efter all försening. Vi står i en tunnel någonstans i Rocky Mountain. Tunneln är en sån där lavintunnel som är till för att vi inte ska bli träffade av en sån där snöhög. Snöraset har orsakat köer på vägen som för vissa leder till bajsignödighet. En kanadensisk man från en bil bakom oss bestämde sig för att plötsligt gå raka vägen in i vår buss och in på vår busstoalett. 4,31 minuter senare kom en tömd man ut ur en illaluktande busstoa. Efter hans besök sprang vår lärare Helene in på toaletten med Hand sanitizern i högsta hugg för att sanera. Så kan det också gå till här uppe i bergen.

Igår tog vi farväl av campens lärare, ägare och kock i en fin ceremoni vi valt att kalla Sverigeafton! Fiskedamm, På spåret och skönsång av det nyskapade pojkbandet Chlimax fick bli några av aftonens höjdpunkter.

Idag var vi på studiebesök på en bas där man jobbade med att hissa ner sig från helikoptrar med utrustning för olika räddningsuppdrag, till exempel vid en skogsbrand.

Inatt kommer vi få lämna kvar luftmadrasserna i bussen och byta ut dem mot en riktig säng med stomme och lakan på hotell.

HOPPAS DE HAR BADKAR!
Agda med M

upp | usaresan.com

Hello Swedish people!

3 hetsiga dagar fyllda med aktiviteter har vi nu tagit oss igenom och dagarna i lägret börjar gå ihop med varandra. Anledningen till det stora blogginläggsglappet är tidiga mornar, långa dagar och sega kvällar. Detta har i alla fall hänt:

Onsdag
Ännu en dag hos indiansläktet på ranchen. Vi fick använda de färdigheter vi lärt oss dagen innan i att gräva brandgator, dra igång pumpar och spruta vatten. Indianerna hade byggt maj-brasor som vi slet med att gräva brandgator runt. Trots omkretsen runt våra biceps så kändes det i både armar, rygg och arsle dagen efter vill jag lova. Sen drog vi slang från pumpar som stod vid floden. Vi kopplade samman allting och började blötlägga gräset och träden runt brasorna så att vi omöjligen skulle kunna elda upp Canadas torra skogar. Indianerna tände på brasan och vi släckte den. Alltihop slutade för ena gruppen med lite vattenkrig, alla på Matilda, vilket ranchborna tyckte var mycket roande!

När det var dags för lunch så hade indianernas fruar lagat superstor och supergod buffé. Köttgrytor, grillat älgkött, tårta och frukter. Indianbarnen hade rest i 3 timmar från sin skola för att sjunga och spela på skinntrummor för oss. Allt detta var deras sett att tacka oss för att vi har rest över Atlanten och haft övningar hos dem. Gästvänligare och tacksammare människor växer inte på buske. Inte nog med det så fick Linnea indianhövdingens cowboyhatt när hon gav honom en pälsmössa. Svartsmutsiga av kol och brandrök och avundsjuka på Linnea tackade vi ranchen för erfarenheterna, satte oss på bussen och for tillbaks upp i bergen. Härlig dag fylld med kuligheter!

Torsdag
Punktering på bussen gav en trevlig start på dagen. Sakta men säkert rullade vi ner för bergen in i staden. Denna dag var vi på studiebesök på Kamloops ambulanscentral och larmcentral. Senare for vi med bussen igenom bostadsområden där risken för att dessa skulle stryka med vid skogsbrand var stor. Vi besökte även ett område där man hade byggt smart med tanke på skogsbränder genom att odla stora gräsmattor och golfbanor runt husen istället för att ha torr skog precis intill fasaden. Till middag åt vi kinamat på restaurang. Efter maten fick vi ett efterlängtat bad på badhus.

Fredag
Hela dagen spenderades på campen. Vi drog slang och satte upp sprinklers. Till lunch grillade vi korv som redan var förkokt. Sen samlade vi ihop allas smutstvätt i tvättpåsar. Efter middagen kom en snubbe som jobbade på infraröd. Han berättade om hur infraröda kameror kunde användas i skogsbränder och för att upptäcka bröstcancer. Sen fick vi testa hans olika kameror.

Idag lördag
En bussdag med en tripp kring de 265 000 hektar mark som brann i en stor skogsbrand 2003. Efter att ha klappat lite hästar, besökt British Colombias näst största skidort, Sun Peaks, for vi hem och grillade korv och marshmallows. Nu pluggar vi för fulla muggar på morgondagens teoriprov.

Vi saknar er… inte!
❤ Agda med M

upp | usaresan.com

Goderafton både herre, fru och tvåkönade! Nu tänkte jag beskriva de 2 senaste dagarna i den Kanadensiska vildmarken.

Efter att jetlagen gett med sig och vi kommit in i den 9 timmars tidsomställning som råder på denna sida jordglob, så börjar även rutinerna i kampen kännas naturliga. Vi hjälps åt med disk, städning, hämta vatten, vedhuggning och att hålla elden i stora stugan vid liv. Klimatet är allt från så strålande solsken att en jacka känns plågsam, till snö och regn så att bara tröja känns vågsamt.

Efter gårdagens bacon och äggrörefrukost hade vi en många och långa timmars genomgång hela dagen på s-100 som är kursen i skogsbrandsbekämpning vi läser. Dem flesta tyckte nog att vi gick igenom sånt vi redan kunde men å andra sidan så vet vi ju att ”repetition is father of learning”.

Att bära lökringar är en ny modetrend här borta för jag tror nog alla mer eller mindre kör den stilen. Det där med att hålla hygienen kräver lite mer jobb än hemma i Torpshammar då rinnande vatten bara finns i några få vattenkranar. Men igår kväll fick vi för första gången på resan ta varsin dusch. Vi tog då bussen ner till Kamloops sim- och sporthall för att bada och/eller gymma om man ville. Där fanns hopptorn allt från 1 till 5 meter och bastu med ånga och bastu utan. Även några bubbelpooler och en vattenrutschbana som nöttes hårt av många av oss.

Efter hygienbesöket fick vi besöka Walmart för en runda godis- och diverse prylshopping. Godiset var billigt så affären gick nog plus på vår visit.

I staden Kamloops har husen väldigt små trädgårdar och grannarna delar staket med varandra. Alla hus går i samma brun, beige, vita kulör, inget hus kan vara byggt innan 90-talet och allt ser ut som kulisser till en amerikansk familjefilm. Men utanför staden finns superfina landskap fylld med rådjur, hästar, kor, lamor, får, hundar och alla vild djur som vi än inte har stött på.

Idag har vi alla ätit en stadig pannkaksfrukost innan vi tog bussen ut på landet till en riktig ranch med hästrodeo. Ranchen ägdes av urinvånare (indianer) som bland annat jobbade med att släcka skogsbränder. Under dagen fick vi koppla ihop pumpar vid en flod och spruta lite vatten. Vi fick också gräva brandgator som betyder att man gräver bort ett ca 80 cm brett dike runt en eld. Det man ska tänka på är att gräva ner till mineraljorden och att hacka bort rötter och grenar. Så efter en stunds svett och slit rullade vi tillbaka upp i bergen hem till kampen.

När vi var på ranchen fick Daniel (Mexiko) Sanchez för sig att utforska om hans äppelallergi hade lindrats eller blivit värre med åren. Ett äpple senare och hans hals svullnade igen och instruktör Calle fick köra honom direkt till närmaste droghandel för att införskaffa antihistamintabletter. Det hela slutade lyckligt då en mycket nöjd Daniel skuttar runt, glad som vanligt.

Oj oj detta blev ett långt inlägg må jag säga. Men å andra sidan har det hänt en del på 2 dagar.

upp | usaresan.com

[Söndag 15/4 -12 17.13 (02.13 sv tid)]



God dag kära mammor, pappor, farmödrar, mormödrar, farfädrar. morfädrar, småsyskon, storsyskon, halvsyskon, plastsyskon, låtsasmammor, bonuspappor, kompisar, AWARE-minisar, vänner, ovänner, främlingar, pojkvänner, flickvänner och alla med komplicerade relationer till oss!
DET FINNS BJÖRNAR HÄR!

Planet lyfte och vi flög sakta över Grönlands glaciärer och isflak. På sätet framför en fanns en liten skärm med spel, film och musik att nörda. Maten vi bjöds på var lax eller köttbullar. Hockeynörds-Madde fick piloten att ringa och kolla hur det gick för Brynäs i SM-finalen. De vann!

När vi slutligen landade i Chicago var alla exalterade till tusen. Där åt vi pizza som inte smakade så bra alls. Lina spydde. Sen tog vi flyget till Vancouver (Canada). Många märkte inte ens att vi landade eller lyfte då John Blund måste ha suttit på några säten längre bak. Väl framme i Canada plockade vi upp våra stora väskor och rullade ut genom terminaldörrarna. Där stod en busschaufför som hette Butch. Han körde oss i 1 timme tills vi anlände till en Mc Donalds. Där åt vi varsin meny och sen rullade vi vidare i 4 timmar. När vi åkt upp för höga berg och djupa dalar var det dags att stiga ur fordonet. Klockan var då 4 på morgonen och alla hade påsar under ögonen hängigare än någon någonsin skådat.

Mitt ute i skogen fann vi vårat camp bestående av timmerhus. Där hade vi en snabb genomgång framför den öppna brasan. Vi blev placerade i stugor ca 6 i varje. Varje stuga hade ett namn som kunde vara tillexempel Moose Mansion eller Chipmunks Hideaway. Då fick vi för första gången på 2 dygn lägga oss på våra uppblåsbara madrasser och stänga tunga ögonlock. Efter en välbehövd sovmorgon fick vi äta frukost. På campen finns ingen ström och inget rinnande vatten. Därför krävs mycket jobb med att bära och rena vatten från den lilla sjön. Vi har blivit indelade i grupper som ska hjälpa till med olika sysslor olika dagar. Vi hade 2 genomgångar av kaffemaskinen men ändå vet ingen hur den fungerar. Till middag fick vi skinka, kyckling, gröna ärter och morötter som visade sig vara sötpotatis! Efter maten vankades det storkalas då Marie fyller 19 bast idag! GRATTIS! Sång och tårta i alla prideparadens färger. Och där är vi nu.

Nu kommer ett meddelande till Samuel Hubert Zakaris (Finnens) föräldrar:
Samuel fastnade kan man säga… ääää… fast han kom liksom loss igen.
Både i säkerhetskontrollen på Arlanda, sen i Chicagos tullJ
Ni behövde nog oroa er. Men inte nu längre för han sitter här bredvid mig.

Hejåhå! Agda med M

upp | usaresan.com

[Lördag 14/4 -12 10.25]



Lukten av fotsvett ligger som ett tjockt täcke i luften. Det gör även förväntningarna. Efter 3 års längtan och flera månaders förberedelser sitter vi nu på planet som snart flyger oss över Atlanten till landet vars nationalrätt är hamburgare, där allt alltid är lite större och där man dricker Coca Cola som om det vore vatten. Dessa är några av de förväntningar många av oss har inför resan och kanske några av minnena vi kommer att ta med oss hem.
Idag är dagen vi far till Canada och Amerikat, vår sista resa tillsammans.

Vi lämnar Sverige i slask och köld för en 9 timmars lång flygning till Chicago som är resans första destination. 22:00 rullade bussen fylld med respirriga små vuxna från Torpshammar. 5 timmar senare var de flesta av oss på plats i terminal 5 på Arlanda. Resten kom direkt till Arlanda från ett påsklov hemma hos mor och far. En Mc Donalds frukost, 6 timmars incheckning, resfeber från tåspets till hårtopp och många toalettbesök senare sitter vi nu allihopa på flyget. Just nu spolar flygplatspersonalen bort all snö från vingarna med någon slags kladdig vätska. Ett barn gråter, vi har 30 minuter kvar tills vi lyfter och hälften av oss sover redan.

Detta har vi att vänta:
9 timmars flygresa till Chicago
6 timmars väntetid i Chicago
4 timmars flygresa till Vancouver
5 timmars bussresa till Kamloops

Alltså:
9 + 6 + 4 + 5 = 24
24 timmar = 1 dygn
FRAMME!

Vi har 1 dygn framför oss fylld med ljuv flygplansmat, glamorösa bussäten och underbar träsmak i baken. Hoppas alla passerar tullarna, all packning kommer fram och att planet går som planerat. Nästa gång vi hörs hoppas vi alla att alla är i Canada.

Låt äventyret börja! Agda med M